De flesta människor upplever ångest någon gång i livet. Egentligen är ångest kroppens eget alarmsystem – något som hjälper oss att reagera när något är viktigt eller hotfullt. Problemet är att alarmsystemet ibland börjar reagera lite för lätt. Det kan kännas som att tankarna går på högvarv.

Oro, “tänk om”-tankar eller katastrofscenarier kan dyka upp gång på gång. Samtidigt reagerar kroppen: hjärtat slår snabbare, andningen blir ytlig, musklerna spänner sig och det kan kännas svårt att slappna av. En del beskriver det som att kroppen reagerar starkt – även när man egentligen vet att det inte är farligt.

När ångesten börjar ta mycket plats försöker många hitta sätt att slippa känna den. Man kanske undviker vissa situationer, analyserar sina tankar i timmar eller försöker kontrollera kroppen. Problemet är att sådana strategier ofta hjälper kortsiktigt men gör att ångesten fortsätter att styra mer av livet på sikt.

Många jag träffar säger också att de blir hårda mot sig själva:
“Varför kan jag inte bara slappna av?”
“Det här borde jag klara.”

Men ångest är inte ett tecken på svaghet. Det är ett väldigt mänskligt sätt som nervsystemet försöker skydda oss på. Det som ofta hjälper är inte att försöka bli av med ångesten helt – utan att lära sig förstå den och förändra hur man förhåller sig till den.

I terapin använder jag med evidensbaserade metoder från KBT och ACT (Acceptance and Commitment Therapy). Det innebär att vi både arbetar med
konkreta beteenden och med hur du förhåller dig till tankar och känslor.

Vi börjar alltid med att försöka förstå hur ångesten fungerar just för dig. Ångest kan se ganska olika ut i olika människors liv, och därför utgår behandlingen från de mönster som finns i din vardag.

Vid panikångest upplever många plötsliga och mycket starka kroppsliga reaktioner – till exempel hjärtklappning, yrsel, tryck över bröstet eller andningssvårigheter. Det är vanligt att tolka symtomen som farliga, till exempel som en hjärtattack eller att man håller på att tappa kontrollen.

I behandlingen arbetar vi ofta med den kognitiva modellen för panik, där fokus ligger på hur kroppens stressreaktioner feltolkas och där rädslan för symtomen i sig driver nya panikattacker. En viktig del av behandlingen kan vara så kallad interoceptiv exponering, där man på ett tryggt sätt tränar på att närma sig och uppleva kroppens reaktioner utan att fly från dem. När kroppen inte längre upplevs som lika farlig brukar panikreaktionerna gradvis minska.

Vid generaliserad ångest handlar svårigheterna ofta mer om ständig oro. Tankarna rör sig från ett bekymmer till ett annat – arbete, relationer, ekonomi, hälsa eller framtiden. Många beskriver att oron nästan känns som en vana i tankarna. I behandlingen arbetar vi med modeller för oro och metakognitiva processer, där vi tittar på hur oro fungerar, vad den försöker åstadkomma och varför den tenderar att fortsätta trots att den sällan leder till lösningar.

Här kan vi arbeta med att:

• Skilja mellan problem som går att lösa och sådant som inte går att kontrollera
• Minska tiden som går åt till ältande och oro
• Utveckla större flexibilitet i uppmärksamheten på orostankarna
• Utveckla mer distans till tankar och acceptans för det som inte går att påverka

Med tekniker från både ACT och KBT arbetar vi med relationen till oroande tankar, så att de inte tar lika mycket utrymme i livet.

Vid hälsoångest handlar ångesten ofta om rädsla för att vara sjuk eller att utveckla en allvarlig sjukdom. Kroppsliga sensationer tolkas lätt som tecken på något farligt. Det är vanligt att försöka hantera detta genom att exempelvis kontrollera kroppen ofta, googla symtom, söka försäkran från vård eller närstående, undvika information om sjukdom.

Problemet är att sådana strategier ofta förstärker ångesten över tid. I behandlingen arbetar vi med KBT-modeller för hälsoångest och med ACT
interventioner, där vi gradvis bryter mönster av kontroll, försäkringssökande och undvikande. Samtidigt tränar vi på att kunna förhålla sig mer flexibelt till kroppsliga sensationer och osäkerhet.

Utöver att arbeta med ångestens mekanismer lägger jag också stor vikt vid något som är centralt i ACT: vad du vill att ditt liv ska handla om.

När ångest tar mycket plats kan livet börja handla mest om att undvika obehag. I terapin utforskar vi därför också vad som är viktigt för dig – relationer, riktning i livet, sådant som ger mening. Målet är inte att aldrig mer känna ångest. Målet är att du ska kunna leva mer fritt och mer i linje med det som är viktigt för dig, även när svåra tankar eller känslor ibland dyker upp.