Jag tog min psykologexamen 2009 och har sedan dess haft förmånen att arbeta med människor i många olika livssituationer. Under många år som anställd inom Stockholms psykiatri har jag mött vuxna klienter, anhöriga och personal – ofta i situationer där människor haft det riktigt svårt. Jag har arbetat med utredning, behandling och handledning, och idag delar jag min tid mellan min egen privata mottagning och konsultarbete inom vuxenpsykiatrin.

Kärnan i mitt arbete är psykologisk behandling. Att sitta ner med en människa och tillsammans försöka förstå vad som händer – och vad som kan hjälpa. Jag har lång erfarenhet av att arbeta med ångest, depression och trauma, och har också arbetat med autism, ADHD, bipolär sjukdom och psykos. Min terapeutiska hemmaplan är KBT och ACT, och därifrån har jag fortsatt att fylla på med vidareutbildning inom bland annat trauma, neuropsykologi, organisationspsykologi, coachning och handledning.

Parallellt med behandlingsrummet har jag haft olika chefsroller. Det har gett mig en väldigt konkret förståelse för hur det är att stå med ansvar, beslut, relationer och krav som ibland drar åt helt olika håll. Jag vet hur lätt det är att känna sig otillräcklig – både på jobbet och hemma – och hur komplext det kan vara att försöka vara en rimlig människa i ett ganska orimligt tempo.

Som person

Jag är uppvuxen i Norrland, med rötter i Jämtland och Dalarna. Naturen har alltid varit min plats för återhämtning. I skogen, skärgården eller – allra helst – i fjällvärlden kring Jämtlandsfjällen händer något med tempot. Tankarna blir lite mindre bråttom, andetagen lite djupare. Det är som att kroppen påminns om ett annat grundläge.

Jag lever familjeliv med tonårsbarn, vilket innebär ungefär lika delar närhet, humor, förhandling och logistik. Det är en intensiv period som dagligen tränar mig i flexibilitet, tålamod och konsten att ibland bara stå kvar utan att försöka lösa allt. Relationer förändras, oavsett om man vill eller inte – och ofta är det motståndet mot förändring som gör mest ont.

När jag inte jobbar tycker jag om att läsa, se film och följa med i det som händer i samtiden. Ibland för vila, ibland för att få syn på världen från ett nytt håll. Våra två hundar är också en viktig del av mitt liv. De ser till att jag kommer ut, håller någorlunda rutiner – och påminner mig dagligen om att livet sällan blir bättre av att tas på för stort allvar.